Inramning av konstverk
Oljemålningar ska alltid ramas in inför en utställning. Här i norden gör konstnären detta och det
görs oftast så enkelt som möjligt. En del konstnärer arbetar in ramen i själva konstverket. Jag tar inte upp detta utan utgår ifrån att dessa vet vad de gör och hur man gör det.
Ramens utseende
Inramningen ska uppfattas mer som en del av utställningslokalen än av själva tavlan. Påverkan som ramen har på utställningen är stor - dessa får inte vara störande. Man ska helt enkelt inte vara medveten om ramarna när man kommer in i lokalen. En utställningslokal är så gott som alltid vitmålad och enkel. Ramarna bör gå i samma stil. Målas vit eller svart eller kanske en neutral ljusgrå om du kan se till att alla är likadana i färg.
Gå på några utställningar enbart för att se hur inramningen brukar se ut. Praxis bygger på lång erfarenhet och bör inte ignoreras utan en medveten plan. Prata gärna med personen som har hängt utställningen och samla lite synpunkter.
Vad vill konstköparen ha
När tavlan köps kommer ägaren kanske att vilja rama om den. Då är målet att få målningen att passa in i ett möblerat och kanske färgrikt rum. Den nya ramen får stå för övergången mellan tavlan och rummet. Ramen får då fortfarande inte vara det som man lägger märke till i första hand naturligtvis men den kan då få en mycket starkare personlighet - eller vara lika enkel.
Inramning kostar pengar
Det kan vara en stor fördel om konstnären kan göra ramarna själv samt att övertala en anhörig att också lära sig detta arbete. Då kan ni jobba ihop när det känns stressigt att få många nya tavlor klara till en utställning. Det är inte alls svårt om man kostar på sig lite verktyg och har plats att lagra trälist.
För konstnärer som arbetar på duk i spännram finns det enklaste av alla inramningar eftersom man kan fästa enkla listar i kanten på ramen. En rak list 5 mm tjock och 20 eller 24 mm bred sågas av i samma längd som tavlans långsidor och spikas fast med två eller tre koppar-
eller mässingspik med små huvud. Sedan sågar man av två längder lika långa som tavlans kortsidor inklusive list och spikar fast dessa.
Skaffa verktyg
Förutom en hammare, lite
rostsäkra småspik bör du absolut skaffa en bra "geringssåg" - en anordning som håller en såg i vissa vinklar. Köp den stadigaste du kan hitta och du kommer att ha glädje av den livet ut. Sågbladet byts ut då och då.
Gör ramar av köpta lister
Om man inte använder spännramar kan man köpa lister och limma ihop ramar av mera konventionell typ. Köp färdig tavellist som metervaror på en brädgård och såga 45 graders hörn.
Limma ihop och eventuellt förstärk större ramar med en liten spik tvärs över varje hörn om du kan. Proffsen använder en liten vinkelformad metallbit som spikas in på baksidan och dessa är lättare att handskas med än små spik och man riskerar inte att träet spricker.
När man limmar trä ska de två ytorna vara rena, lite skrovliga samt alltid limmas med vanligt vitt snickerilim. Glöm Dunderlimmen. De är dyra och dessutom mindre lämpliga i detta sammanhang.
Vitt snickerilim fungerar bäst - bara den sätts i tving under 10 minuter eller så medan den torkar någorlunda. Det finns speciella tvingar till tavelramar som håller alla fyra sidor hårdpressad mot varandra. Den som visas här har en liten snörrem som man
kan dra åt hårt. Finns oftast på byggmarknader.
Det finns flera varianter på dessa att köpa och du kan troligen göra en själv om du äger en geringssåg att tillverka hörnstöden med. Ett starkt nylonsnöre knuten i en lös ring träs omkring hela ramen och en liten pinne (typ skruvmejsel) används för att tvista snöret tills det är så
spänt det kan bli.
Akvareller
Akvareller och tryck kräver ofta en pappram/passepartout mellan tavla och ram. Jag behöver väl inte säga att kartongen ska vara syrafri. Man kan beställa passepartout på ramaffären och man kan köpa en special skärmaskin om man vill göra dessa själv.
Tejpa gärna kring baksidan på glasade tavlor med klisterbelagda pappersremsor för att förhindra damm och småkryp
att ta sig in.
|